Liksom känna in atmosfären, andas luften, vandra längs gatorna, se hur det såg ut, äta lunch, möta människorna. Vi tillbringade flera timmar med att bara vara, vi pratade (med hjälp av guiderna) med vuxna och barn, vi var mycket intressanta som västerlänningar eftersom de aldrig hade träffat några förut, lite stjärnstatus kan man nästan säga.
Människorna verkade lyckliga, de skrattade och tempot var mycket lägre än i storstaden. Här hade Lillsessan alltså växt upp om hon inte blivit adopterad, en märklig känsla och samtidigt fantastiskt att kunna tillbringa några timmar i hennes födelsestad. Jag åker gärna tillbaka! Vi ska tillbaka!
Lillsessan på "sin" gata
Lillsessan på en risodling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar