tisdag 4 februari 2014

Vanliga morgonbestyr

5.15 vaknar jag av att ljuset tänds i badrummet.
Sonen ska ha friluftsdag med samling 6.30 för att med buss åka till Vallåsen och åka skidor. Det är första gången han åker utför...vi har liksom missat den där snösemestern (har hellre åkt söderut till värmen) och här i Skåne har vi sällan så mycket snö att det hinns med att åka utför, det är mest pulkåkning som backarna tål.
Nu ska det ordnas matsäck och han gör det mesta själv men den varma mjölkchokladen ska jag fixa. När jag står där vid spisen och rör långsamt för att mjölken inte ska brännas vid, slåss jag av känslan att jag njuter av det. Tänk att JAG kan stå här tidigt en tisdagsmorgon medan den älskade sonen brer mackor lite småsjungande bredvid och packar termobyxor och tjocka vantar i väskan. Vilken lycka att kunna gå upp och tillbringa den här stunden med honom, att kunna köra honom och hans kompis till skolan, att finnas här för honom....
En stund senare är det dags att väcka Lillsessan, idag står skridskor på schemat och här ska det ordnas fika med varm chokladmjölk, smörgås och frukt. Lite frukost och Barnkanalen på tv innan det är dags för skolan. Skridsko, hjälm, extra strumpor och vantar och så matsäcken förstås. Vanliga morgonbestyr som jag gör med ett leende. Tankarna vandrar iväg till hur det kunde ha varit om det gått riktigt illa...och en liten stund stannar jag kvar i känslan av att vara här och nu. Innan jag kör till jobbet hinner jag pussa "hejdå" till äldsta dottern som börjar jobba lite senare. Och vet ni vad! Jag kom till och med ihåg att ta med lunch till jobbet idag (minnet blir långsamt bättre:))

PS: både skid-och skridskoåkning gick bra, de hade jätteroligt

4 kommentarer:

  1. Tack för dessa visa ord Karin, lätt att glömma att glädjas åt vardagsbestyr när allt bara rullar på och när man inte tvingats se allt "från sidan" ett tag, som du gjort. När vi träffas härnäst ska jag berätta för dig om min son och samma friluftsdag som du skriver om. En inte helt likadan upplevelse som er, men söt den också, på sätt och vis... Men den historien tar vi på tu kvinns hand vid tillfälle. Kram! :)

    SvaraRadera
  2. Ser fram emot den historien och visst är även gossarna söta :) Kram

    SvaraRadera
  3. Jepp, det är de absolut. Mycket söta! Om de helt objektiva mammorna får säga vad de tycker alltså... :)

    SvaraRadera