Idag ringde min goa handläggare på Försäkringskassan, hon ville höra hur det var med mig och jag berättade om 1-års kontrollen och jag hörde på henne att hon blev uppriktigt glad. Jag ska ringa henne i början av december när jag har börjat jobba heltid så att hon kan friskskriva mig från Försäkringskassan. Ser fram emot det men måste säga att min kontakt med FK har varit mycket bra, jag vet att många andra har problem med sjukskrivningar och det ska man inte behöva ha när man är sjuk, det ska liksom bara fungera.
I mer än ett år har jag levt med en stress och ett kaos. Det blev det normala. Nu ska jag tillbaka igen, till livet som det var förr. Det är inte så enkelt som man kan tro. Trots att jag varit frisk i 46 år och sjuk bara i 1 år så är det liksom det sjuka året som tar över, det tog ju över en lång tid och helst hade jag velat att det gått lika fort att bli frisk som det gick att bli sjuk, ett telefonsamtal på 1 minut...Jag förväntar mig att klara av mer än jag gör, jag vill ju så gärna. Ibland känner jag att jag liksom överkompenserar så att jag blir, eller verkar i alla fall vara, jätteglad trots att jag har en klump i magen. Jag måste lugna ner mig, låta det hela vara, slappna av, komma tillbaka på nya villkor, på mina villkor och lära känna mig själv igen.
I vår trädgård finns det en buske som tror att det är vår.
Kommer ihåg den där första tiden när allt var över, den tyckte jag var jobbigast förra gången och känner att jag även nu bävar för den samtidigt som jag håller alla tummar och tår för att jag är färdigbehandlad för denna gång. Ta det lugnt bara och framförallt ta inte på dig din gamla roll, du är en annan person nu än innan sjukdomen slog till, glöm inte det och ta extra mycket hand om ditt nya jag :-).
SvaraRaderaKram
Karin
Jag håller också tummarna för att du är färdigbehandlad denna gången.
RaderaJag ska försöka ta det lugnt ♡ kram