tisdag 1 oktober 2013

"Det ser fint ut"

Sov gott inatt.
Kunde inte äta frukost imorse.
Cyklade till sjukhuset.

I receptionen sa de att det var problem med överföringen av bilder så de var lite försenade. De som gör en vanlig hälsokontroll sitter i ett väntrum, vi andra i ett annat. Vi som kommer via en remiss från vårdcentral eller annan läkare. Efter ett tag kommer tre sjuksköterskor och berättar om de tekniska problemen, de menar att om vi inte vill vänta kan vi får en ny tid i receptionen eftersom de inte vet hur lång tid det kan ta innan allt fungerar. Aldrig att jag flyttar på mig, den kraft det tar att ta sig hit orkar jag inte hitta igen, jag väntar...och det gör de andra också.

Så blir jag då inkallad. En rar sköterska som frågar om det är första gången sen operationen, som säger att när man blir strålad tar vävnaden stryk så att bröstet inte känns som vanligt, som berättar att det kan ta 1 1/2 år efter avslutad strålning innan det känns som vanligt igen dvs 1 år till för min del. Det känns mindre än jag har tänkt mig att bli hopklämd på ett ömt bröst. Hon tar flera bilder. Jag har känt en liten knuta, stor som en ärta precis vid bh-bandet och hon markerar speciellt där så att hon är säker på att få med det området, maskinen klämmer åt min axel ordentligt, det knakar lite. Sen ska jag sätta mig i väntrummet, röntgenläkaren ska titta på bilderna. Om han ser något som avviker blir det fler bilder och ev. provtagning. För 1 år sen blev det så, först mammografi, sen ultraljud, sen skiktröntgen och sen provtagning. Rädslan över att återigen hamna i cancerträsket är stor. Ångesten griper tag och tårarna lurar. Efter det som känns som en evighet kommer sköterskan och säger att jag kan gå hem, det behövs inga fler bilder, ingen provtagning. Röntgenläkaren skickar svaret till onkologen, jag säger att jag inte kan vänta på något svar, sköterskan ler och säger att det ser fint ut. Tårarna rinner av lättnad, "det ser fint ut", kan knappt tro det, vågar knappt tro det. Jag ska ringa onkologen imorgon så att det blir riktigt bekräftat.
Köpte rosa rosor till mig själv


Åt sen en god lunch med finaste Lotta. Tack för pratstunden :)
Och tack alla som höll tummarna :)                        

13 kommentarer:

  1. Åh så skönt att läsa!! Har tänkt på dig ofta idag och varit här inne flera gånger under dagen. Nu kan jag gå och lägga mig i lugn och ro. Kram!

    SvaraRadera
  2. HÄRLIGT! Nu kan jag också sova!

    Kram Maria & barnen

    SvaraRadera
  3. Är såååå himla glad för din skull <3 att du slipper cancermonstren!

    SvaraRadera
  4. Älskar dig fina storasyster!

    SvaraRadera
  5. Tack själv finaste du för en skön och kul pratstund! Skönt att allt gick väl och att se dig så pigg som du är nu. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får göra om det snart igen. Kram

      Radera
  6. Vad härligt att läsa :) Kram Maria

    SvaraRadera