.jpg)
tisdag 17 februari 2015
Sportlovskul
En eftermiddag på Vanningen i Vellinge, ett badparadis tillsammans med en kompis, Lillsessan har haft en toppendag och jag oxå. De har badat i 4 timmar, hoppat, åkt vattenrutschbana, simmat i vågorna, lekt, busat, bubblat i bubbelpoolen, lekt med kompisens lillasyster och testat Runnerz.
måndag 16 februari 2015
Säg NEJ till cancer!
Snart tre veckor sen jag skrev.
Skrivandet som var så viktigt när jag var sjuk, som bara var ett måste för att kunna hantera verkligheten, för att orka, för att hålla ihop....det är inte lika viktigt längre. Tänker att jag är på väg tillbaka med rädslan som en naturlig följeslagare, en skugga som jag inte slipper men det går att leva ett bra, lyckligt liv trots att rädslan bor inom mig. Vid minsta lilla så griper den tag i mig och grinar illa och oftast kan jag snabbt förpassa den bakåt, inåt igen. Men inte alltid, då bygger den ett bo och nästlar in sig i min kropp. Jag tror att det är svårt att förstå, om man inte varit här och jag har svårt att förstå de som är mig nära, deras blick när jag somnar i soffan en eftermiddag, eller stapplar fram av stela leder, deras oro och en bit av den svarta ångesten som glimtar förbi. Vi är rädda om varandra.
I det dagliga livet gör sig cancern påmind, nu senast när det ringde en person som ville att jag skulle ändra pensionssparandet till en kapitalförsäkring istället, då ingick en livförsäkring som det inte behövs en hälsoundersökning för att få. Kan jag tacka nej till den? Svårt, risken är större att jag dör av cancer än av ålder, då känns det bra om min familj kan få så mycket som möjligt för att klara sig bra ekonomiskt och 300 000 kr är mycket pengar. Och jag hade ALDRIG fått en livförsäkring, jag är en högriskare. Eller den här tv-serien The Little couple som jag ibland tittar på, hon fick cancer...och jag ser på hennes steg hur trött hon är och mina tårar rinner utan kontroll, den där tröttheten vill jag aldrig uppleva igen, det räcker att jag ser henne för att jag ska känna, innan hon beskriver hur det är så vet jag. Just nu pågår en kampanj där man ska säga NEJ !till cancer. Jag kan bara instämma.
https://www.cancerfonden.se/nyheter/nej-det-ar-inte-omojligt-att-besegra-cancer
Skrivandet som var så viktigt när jag var sjuk, som bara var ett måste för att kunna hantera verkligheten, för att orka, för att hålla ihop....det är inte lika viktigt längre. Tänker att jag är på väg tillbaka med rädslan som en naturlig följeslagare, en skugga som jag inte slipper men det går att leva ett bra, lyckligt liv trots att rädslan bor inom mig. Vid minsta lilla så griper den tag i mig och grinar illa och oftast kan jag snabbt förpassa den bakåt, inåt igen. Men inte alltid, då bygger den ett bo och nästlar in sig i min kropp. Jag tror att det är svårt att förstå, om man inte varit här och jag har svårt att förstå de som är mig nära, deras blick när jag somnar i soffan en eftermiddag, eller stapplar fram av stela leder, deras oro och en bit av den svarta ångesten som glimtar förbi. Vi är rädda om varandra.
I det dagliga livet gör sig cancern påmind, nu senast när det ringde en person som ville att jag skulle ändra pensionssparandet till en kapitalförsäkring istället, då ingick en livförsäkring som det inte behövs en hälsoundersökning för att få. Kan jag tacka nej till den? Svårt, risken är större att jag dör av cancer än av ålder, då känns det bra om min familj kan få så mycket som möjligt för att klara sig bra ekonomiskt och 300 000 kr är mycket pengar. Och jag hade ALDRIG fått en livförsäkring, jag är en högriskare. Eller den här tv-serien The Little couple som jag ibland tittar på, hon fick cancer...och jag ser på hennes steg hur trött hon är och mina tårar rinner utan kontroll, den där tröttheten vill jag aldrig uppleva igen, det räcker att jag ser henne för att jag ska känna, innan hon beskriver hur det är så vet jag. Just nu pågår en kampanj där man ska säga NEJ !till cancer. Jag kan bara instämma.
https://www.cancerfonden.se/nyheter/nej-det-ar-inte-omojligt-att-besegra-cancer
söndag 1 februari 2015
Tvätt
Det är otroligt så mycket tvätt det hinner samlas under en vecka eller två....tvättmaskinen har gått varm denna helgen då det förutom kläder även har tvättats lakan och handdukar. Tur att jag har torktumlare så det torkar fort, nu väntar bara sorteringen av underkläder och strumpor, det är väl märkligt att det ofta blir udda strumpor:)
Hostan vill inte ge med sig riktigt så både jag och Lillsessan hostar en del fortfarande, mest synd är det om lillan som har svårt för att somna. Himla envis förkylning :( Kommer ni ihåg när jag sa att jag längtade efter att klaga över en vanlig förkylning? Skönt att det är så nu igen. För alla är det dock inte så och det smärtar mig att ännu två kämpar har lämnat oss.
Hostan vill inte ge med sig riktigt så både jag och Lillsessan hostar en del fortfarande, mest synd är det om lillan som har svårt för att somna. Himla envis förkylning :( Kommer ni ihåg när jag sa att jag längtade efter att klaga över en vanlig förkylning? Skönt att det är så nu igen. För alla är det dock inte så och det smärtar mig att ännu två kämpar har lämnat oss.
R.I.P Anne
R.I.P George
Här kommer foto från en kalender som bröstcancerdrabbade i Blekinge, Rosa Rutor, har gjort, musiken står Riksreliket för. Kalendern gjorde att de kunde skänka 340 000 kr till forskningen.
torsdag 29 januari 2015
Tiden går fort
Ojoj vad tiden går fort. Vi har hunnit med både träning, ommöblering, bilbesiktning, pulkaåkning och kalas sen sist.
Här är bilen upphissad
Jag har varit och tränat ett par gånger trots att jag har lite hosta kvar, skönt att komma igång igen och idag har jag faktiskt lite träningsvärk i benen :)
Äldsta dottern har fått glada besked på de två stora tentorna som hon skrev för ett tag sen. Godkänd på båda och, nu skryter jag lite, den ena var hon topp5 i. Strax över 50% klarade tentorna och vi är så stolta över henne:)
Sonen har äntligen fått sin nya säng och skrivbord, nu får han bra plats med alla sina gitarrer och förstärkare och högtalare mm
Idag gjorde Lillsessan en heroisk insats, hon var i en ny grupp på Kung Fun, vi är ju inte så glada för tränaren på tisdagar så vi ville prova en annan tränare som hon har haft förut. Hon kände inget av barnen och hon var både minst och yngst....tuff uppvärmning som hon klarade bra, sen såg jag att hon började bita ihop men hon var med på alla övningar och klarade det bra. Jag såg att hon blev mer orolig och till slut gick det inte längre MEN hon fixade 55 minuter, så stolt över henne, att klara något som kändes svårt och som hon aldrig hade gjort för ett halvår sen, så duktig:) Tränaren kom fram efteråt och sa till henne att nästa gång kan hon få vara mer med honom om hon vill och det vill hon. Den här träningen är mycket mer effektiv och de får prova på mycket mer, kanske kan hon gå på båda eftersom det är viktigt med kompisarna som hon lärt känna. Mitt lilla stora hjärtegull <3
Här är bilen upphissad
Det blev några turer upp och ner i backen
Jag har varit och tränat ett par gånger trots att jag har lite hosta kvar, skönt att komma igång igen och idag har jag faktiskt lite träningsvärk i benen :)
Äldsta dottern har fått glada besked på de två stora tentorna som hon skrev för ett tag sen. Godkänd på båda och, nu skryter jag lite, den ena var hon topp5 i. Strax över 50% klarade tentorna och vi är så stolta över henne:)
Sonen har äntligen fått sin nya säng och skrivbord, nu får han bra plats med alla sina gitarrer och förstärkare och högtalare mm
Idag gjorde Lillsessan en heroisk insats, hon var i en ny grupp på Kung Fun, vi är ju inte så glada för tränaren på tisdagar så vi ville prova en annan tränare som hon har haft förut. Hon kände inget av barnen och hon var både minst och yngst....tuff uppvärmning som hon klarade bra, sen såg jag att hon började bita ihop men hon var med på alla övningar och klarade det bra. Jag såg att hon blev mer orolig och till slut gick det inte längre MEN hon fixade 55 minuter, så stolt över henne, att klara något som kändes svårt och som hon aldrig hade gjort för ett halvår sen, så duktig:) Tränaren kom fram efteråt och sa till henne att nästa gång kan hon få vara mer med honom om hon vill och det vill hon. Den här träningen är mycket mer effektiv och de får prova på mycket mer, kanske kan hon gå på båda eftersom det är viktigt med kompisarna som hon lärt känna. Mitt lilla stora hjärtegull <3
söndag 18 januari 2015
Kalasdags!
Vår yngsta prinsessa, i denna bloggen kallad Lillsessan, har fyllt 10!!!!! Den första nollan och numera tvåsiffrigt.
Hon sov gott när vi traskade in med paket och Monster Highballong i torsdagsmorse och väcktes av vacker (?) sång. Morgonrock, bok, korsordsbok, designbok, diadem, strumpor, Disneyslott i lego, Minecraft var en del av presenterna. Efter skolan byggde vi lego och löste korsord och på kvällen åt vi kinesisk mat. En toppendag enligt jubilaren :)
Igår var det dags för släktkalas och redan ett par timmar innan kalaset började kom en av kusinerna och lekte ett par timmar, jättekul start :) sen kom mostrar och morbror med familjer, farbror och mor och farföräldrar och de hade med sig fler paket, tröja, spel, scrapbook, godis, blommor, pengar mm. Mat och lek hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen innan de flesta körde hemåt igen. Moster och en kusin sov över och leken har fortsatt idag. Om en vecka är det dags igen, då en av kusinerna fyller år :)
Och som vanligt går mina tankar till en kvinna i Kinaland som lämnade ifrån sig sin dotter utan att veta vad som skulle hända henne. Jag hoppas att vi kan mötas någon dag så att hon får veta hur fin hon är, den lilla flickan som hon en gång födde men inte fick lära känna.
Hon sov gott när vi traskade in med paket och Monster Highballong i torsdagsmorse och väcktes av vacker (?) sång. Morgonrock, bok, korsordsbok, designbok, diadem, strumpor, Disneyslott i lego, Minecraft var en del av presenterna. Efter skolan byggde vi lego och löste korsord och på kvällen åt vi kinesisk mat. En toppendag enligt jubilaren :)
Igår var det dags för släktkalas och redan ett par timmar innan kalaset började kom en av kusinerna och lekte ett par timmar, jättekul start :) sen kom mostrar och morbror med familjer, farbror och mor och farföräldrar och de hade med sig fler paket, tröja, spel, scrapbook, godis, blommor, pengar mm. Mat och lek hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen innan de flesta körde hemåt igen. Moster och en kusin sov över och leken har fortsatt idag. Om en vecka är det dags igen, då en av kusinerna fyller år :)
Och som vanligt går mina tankar till en kvinna i Kinaland som lämnade ifrån sig sin dotter utan att veta vad som skulle hända henne. Jag hoppas att vi kan mötas någon dag så att hon får veta hur fin hon är, den lilla flickan som hon en gång födde men inte fick lära känna.
onsdag 14 januari 2015
NEJ älskling
Satt på KungFu i går kväll när Lillsessan tränade. Då säger tränaren (45 år och KungFu mästare): man ska äta bra och sköta sin träning så får ni ett bra immunförsvar. Har man ett dåligt immunförsvar är man småsjuk ex förkyld länge sen får man cancer.......10 tjejer i 10 årsåldern lyssnar på sin tränare.
Naturligtvis sa jag till honom efteråt men skadan var redan skedd. Lillsessan sa att hon blev orolig först men när vi pratade sa hon att hon förstod att han hade fel. Trots det frågade hon mig innan hon somnade hur länge hon varit förkyld och sen säger hon med lite frågande röst att hon inte får cancer för att hon hostar.....NEJ älskling, du får inte cancer för att du är förkyld...
Naturligtvis sa jag till honom efteråt men skadan var redan skedd. Lillsessan sa att hon blev orolig först men när vi pratade sa hon att hon förstod att han hade fel. Trots det frågade hon mig innan hon somnade hur länge hon varit förkyld och sen säger hon med lite frågande röst att hon inte får cancer för att hon hostar.....NEJ älskling, du får inte cancer för att du är förkyld...
tisdag 6 januari 2015
2015
Det gamla året slutade bra hos goda vänner och det nya började bra hos samma goda vänner :) Tack för en härlig kväll och tänk att de små trollungarna orkade hålla sig vakna så länge!
Tyvärr började det nya året som det gamla slutade: med en rejäl förkylning :( Hostan är tillbaka, värre än nånsin, halsonda likaså. Kan väl säga att jag sover inte bra i vanliga fall och nu sover jag knappt alls. Tröttheten på dagarna finns såklart där men nu tycker jag ändå att det börjar vända. Jag hade önskat att jag fått vara frisk och pigg under ledigheten men va 17, inte klagar jag på en sketen förkylning, i de allra flesta fall är den ganska snabbt övergående och tänker man efter är det ju enklare att vara dålig när man är ledig. och en förkylning är inte cancer. dvs då är den ingenting mot vad mina bröstvänner går genom. En väninna får sin sista behandling på torsdag och jag hoppas innerligt att allt går bra med operation och strålning därefter. Kram
Lite skridskoåkning hanns med igår, ja, jag vågade inte med mitt diskbråck med make och döttrar valsade runt bland alla andra.
Diskbråcket, det märks knappt längre men jag är försiktig. Visst blir jag trött i ryggen och behöver sträcka ut och vila men smärtan är nästan borta. Jag undviker alla lyft och dammsuger ett rum i taget. Tar det lugnt med "ryggandet" med andra ord.
Imorgon är det jobbedags igen. Jag ska upp i norra Skåne och jobba ett par timmar och tar vägen inom Hässleholm och lämnar av Lillsessan hos moster och kusin:)
Tyvärr började det nya året som det gamla slutade: med en rejäl förkylning :( Hostan är tillbaka, värre än nånsin, halsonda likaså. Kan väl säga att jag sover inte bra i vanliga fall och nu sover jag knappt alls. Tröttheten på dagarna finns såklart där men nu tycker jag ändå att det börjar vända. Jag hade önskat att jag fått vara frisk och pigg under ledigheten men va 17, inte klagar jag på en sketen förkylning, i de allra flesta fall är den ganska snabbt övergående och tänker man efter är det ju enklare att vara dålig när man är ledig. och en förkylning är inte cancer. dvs då är den ingenting mot vad mina bröstvänner går genom. En väninna får sin sista behandling på torsdag och jag hoppas innerligt att allt går bra med operation och strålning därefter. Kram
Lite skridskoåkning hanns med igår, ja, jag vågade inte med mitt diskbråck med make och döttrar valsade runt bland alla andra.
Diskbråcket, det märks knappt längre men jag är försiktig. Visst blir jag trött i ryggen och behöver sträcka ut och vila men smärtan är nästan borta. Jag undviker alla lyft och dammsuger ett rum i taget. Tar det lugnt med "ryggandet" med andra ord.
Assistenten jobbar för fullt. Idag blev det Rågkakor.
Imorgon är det jobbedags igen. Jag ska upp i norra Skåne och jobba ett par timmar och tar vägen inom Hässleholm och lämnar av Lillsessan hos moster och kusin:)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)