Det blev en tidig morgon.

Det blev en tidig morgon. 6.11 gick tåget. Snäll make gick upp och körde mig till centralen :)
Första utbildningen såhär på 11 månader....nervös, ja men min kära kollega Cecilia är ett stort stöd, min uppbackning, livrem och bälte. Redo att stötta upp och ta över och lägga till om jag glömmer eller inte orkar. DET GICK BRA :) och vi är alla nöjda, både deltagare och föreläsare.

Det har varit skönt att jobba 25% i augusti och september men nu känner jag mig redo för 50%, jag ser fram emot att jobba mer och jag tror att det kommer att bli både roligt och skönt. Ännu ett steg mot det normala, vanliga livet...kanske kan man säga att det faktiskt är ett ganska stort kliv!

Döden är svår...

Flera dagar denna veckan har det kommit svåra besked från olika håll med återfall, spridning av cancer och flera som förlorat kampen. En av dem är Kristian Gidlund. Jag har följt hans blogg det senaste året. Han har egentligen inte skrivit så mycket om sin cancer, han har skrivit om hur det är att följa en väg som han vet kommer att ta slut i förtid, om glädjen att få uppleva ännu en vår, om en länge efterlängtad resa, om livet och om döden. R.I.P Kristian och "bröstsystrarna" som också har blivit änglar denna veckan.
http://ikroppenmin.blogspot.se/
Döden är svår, hård, slutgiltig, den är jobbig att prata om, att tänka på och att möta. Jag har kämpat hårt för att hålla den borta från vårt liv och jag kommer att fortsätta kämpa mot den så länge det går. Helst blir jag en rynkig, gammal gumma så småningom. Jag har ingen som helst åldersnoja, inga ålderskriser. Välkommen pensionen, välkommen rynkor, välkommen till mig!

13.41 ringde telefonen...

För 8 år sen, 13.41 ringde telefonen. Jag såg att det var ett 08 nummer, jag svarade med darrande händer..."Ni har fått en dotter, en liten söt flicka som blir 8 månader på torsdag". Tiden stannade ett tag, tårar av lycka, att bli mamma på Malmö högskolas bibliotek hör nog till ovanligheterna:) Dagen efter fick vi foto på henne som vi väntat på, en underbart söt flicka. Kärlek vid första ögonkastet <3

Idag har vi firat "Barnbeskedsdagen" med kinesisk lunchbuffé, filmtajm och lite godis. Den söta lilla flickan har blivit en lite större men lika söt flicka, en bestämd ung dam som vet precis vad hon vill, en flicka som älskar att läsa, pyssla, spela spel och leka. En liten dam som för det mesta är på gott humör, som sprider glädje kring sig. Älskade dotter!

"Not flesh of my flesh
Nor bone of my bone,
But still miraculously my own.

Never forget for a single minute
You didn’t grow under my heart
But in it."

...något som jag inte visste...

Som ni vet skickade jag efter mina journaler för ett tag sen. Jobbigt att läsa om sig själv och samtidigt skönt att läsa vad alla skrivit om mig. Lite småroligt är det att det upprepade gånger står att "patienten "mår bra" när jag faktiskt inte alls har mått bra vid läkarbesöken. Kanske jämför läkarna med andra sjuka, kanske försöker jag ta mig samman och hålla fokus på just besöket, att jag sen somnat i soffan när jag kommit hem ser ju inte de? Det är med andra ord en sanning med modifikation, läser någon min journal så kan de tro att jag mått alldeles utmärkt under hela behandlingen och så har det verkligen inte varit och det kan alla som träffat mig intyga.
I journalen från Infektionen där jag var inskriven när jag fick influensan har en läkare skrivit en notis direkt till mig där hen skriver: Kära Du! Idag har du blivit utskriven etc.." Kändes bra att någon tänkte att jag skulle läsa min journal.
Jag har funderat på om det kan stå något som jag missat, något hemskt, dåligt, otäckt och i den ena journalen, från kirurgen, stod något som jag inte visste och naturligtvis blev jag orolig: "DCIS inom tumören, nuclear grade 3 med nekroser".
Efter en snabbgoogling blev jag inte mycket lugnare, att få tag på onkologen är ett heltidsarbete men det finns ju onkologer som svarar på frågor på nätet så det kändes lättare att skicka över hela min diagnos och få ett svar där. Jag googlade såklart ännu mer, är snart onkolog själv, i alla fall på bröstcancer....och började förstå vad de där orden betydde och läkaren på nätet lugnade min rädsla för återfallsrisken:
"DCIS(ductal cancer in situ) finns relativt ofta inom eller ikring en invasiv bröstcancer(riktig). Det är den invasiva komponenten som styr prognosen och förekomsten av DCIS förändrar inte alls prognosen till det sämre, med den behandling Du fått. Du har mycket begränsad spridning till en körtel, sämre om ffa 4 eller mer skulle vara angripna. Du har fått och får en optimal behandling och jag bedömer också Din prognos som mycket god."

Fasen vad den där rädslan sitter hårt, jag är livrädd för att få cancer igen, det där beskedet, usch, den där tröttheten och maktlösheten, ångesten...att gå och vara rädd är jobbigt...att inte våga slappna av, att vara på spänn...och jag blir påmind varje dag...jämrans skitsjukdom!

Helgroligheter

Igår tog vi tåget till Hässleholm, Lillsessan och jag.
Vi var framme hos kusinen strax före 12 och sen lekte de i mer än 10 timmar!!! När vi då säger att det är dags att lägga sig så säger de båda "Åh, vi kaaan väl få leka liiite till!!!" En jättemysig dag med god lunch, fika, solstund i solen, lek på rolig lekplats, handlat lördagsgodis, gjort pizza och sen har då barnen lekt och jag och syrran har pratat och pratat :)
Idag fortsatte barnen att leka innan det var dags för 4-årskalas för de andra kusinerna. De nyblivna fyraåringarna blev glada för sina presenter, de hade fixat sina egna tårtor, jättefina, och bjöd på god mat:)
Tack finaste systrarna för en helg fylld mer helgroligheter! Lav U

Lillsessan och jag

Jag hör väckarklockan ringa, men det är inte min, idag är vi lediga Lillsessan och jag. Det är planeringsdag för lärarna och skolan är stängd. Jag vänder mig om och somnar igen. zzzzzz

Maken och dottern är på jobbet och sonen i skolan. Lillsessan och jag äter frukost och tar det lugnt. Sen packar vi badkläderna och kör till Aqvakul. Vi badar länge, leker i vågorna, åker i "forsen", bubblar i poolen, skrattar, simmar och har det bra. Efter ett tag blir vi hungriga och ger oss iväg till vårt nya favoritställe "Allans korv", där köper vi chicken nuggets och fiskburgare, mums. På eftermiddagen städar vi skafferiet, ganska kul när man är två :) och tittar på film och myser i soffan.
Det är härligt med en ledig dag!

Mage/Rygg träning

Jag tränar 3-4 ggr/vecka och har mest hållit på med konditionscykling, styrketräning med maskiner och olika danssorter. Förra veckan bokade jag ett mage/rygg pass....kan väl säga att efter det passet väcktes sedan länge sovande muskler till liv. Oj, vilken träningsvärk jag fick! Men idag var det dags igen, känner redan av de där musklerna...

Det har varit kallare de senaste dagarna och även om solen skiner och temperaturen når ca 20 grader märks det skillnad i luften. Hösten är på väg. Med stora steg. Jag tycker det är svårt med hösten, det blir mörkare, kallare, kalare. Jag brukar bli lite höstdeppig, det var det jag trodde förra året då när jag jämt var trött. Deppigheten har inte kommit ännu, kanske håller den sig borta eftersom jag tänker annorlunda. Jag har börjat tänka framåt, vågar nosa på att planera, bokat föreläsning och konsert, jag vågar tro, i alla fall emellanåt, att det kommer att fungera.
Jag vågar så smått se fram emot USA-resan i december, den som vi skulle åkt förra året, trots att jag alltid numera reseverar mig med "om allt går bra". Här ska vi bo den första veckan:
http://www.worldquestorlando.com/
och här i 12 nätter
http://doubletree3.hilton.com/en/hotels/florida/galleryone-a-doubletree-suites-by-hilton-hotel-FLLTSDT/index.html
och så avslutar vi med två nätter i Key West :)

Det kommer att bli en toppenresa, om allt går bra...