Kinaträff

Vi har haft en supertrevlig helg i Norrköping med våra kinakompisar (huset stod kvar när vi kom hem, våra härliga tonåringar hade skött sig exemplariskt och t.om tvättat:)) 10 familjer som träffades i Kina i oktober/november 2005 då vi fick våra efterlängtade döttrar och sen har vi träffats varje år sen dess och flickorna är så glada för varandra. Det är så härligt att se dem tillsammans, deras glädje över att träffas och få vara med varandra under ett par dagar. Vi längtar redan efter nästa Kinaträff.
Kram till er alla!

Tre av tjejerna på väg till Visualiseringscentret i Norrköping

 

Det var inte helt självklart att jag skulle orka med allt denna helgen. Att koncentrera sig under många timmar tar helt klart på krafterna och att träffa många människor och ha koll på barn och allt som händer runt omkring är stressande men samtidigt är detta en av höjdpunkterna under året och jag är envis och ville så gärna och det gick bra. Jag var jättetrött igår och sov en del i bilen på vägen hem och även idag har jag känt mig trött och ofokuserad men det blir nog bättre redan imorgon.

Jag har ont i armen och bröstet och det röda kliar, jag har fått 2 pyttesmå blåsor och hoppas att det inte blir fler. Jag skulle ljuga om jag sa att jag sover bra....

Idag fick jag en läkartid den 30/5. Jag vet inte riktigt vad vi ska prata om men tror att det är ett slags avslutningssamtal och en planering för framtida kontroller. Hoppas att hen säger att allt är ok och att jag är cancerfri...frisk...

 

 



 



Lillsemester

Idag kör delar av familjen till Norrköping. Vi bor på hotell och träffar våra Kinakompisar och huset fylls av andra invånare :)
Igår kom mina föräldrar med en mumsig tårta, alla sätt att fira är underbara.
Det blir ett kort inlägg och foto på tårtan kommer lite senare eftersom vi snart ska köra och Lillsessan är otålig, hon längtar....
Stor kram till er allihop

Här kommer tårtbilden

La Grande Finale!

Tårarna rinner när jag är på väg till sjukhuset, de rinner av lättnad för att detta är den sista behandlingen av alla, strålning nr 25, de rinner av tacksamhet för att jag har fixat det här. Jag låter dem rinna nerför mina kinder.
I väntrummet kommer en sköterska och hon ler stort mot mig "slutet i dag"? och tårarna rinner igen, jag får en kram. Olle hämtar mig, jag får en kram av honom också, de ställer in apparaten och han säger "nu kör vi, la grande finale" och ett par minuter senare är det klart. Han sätter ett silikonplåster på ärret i armhålan som är ilsket rött och mycket ömt, plåstret skyddar och hjälper till med läkningen. En stor kram och sen går jag ut, ut i friheten, utan tider att passa varje dag, ut från alla behandlingar under de senaste månaderna. Jag lämnar bröstcancern och vill att den stannar där, att den aldrig någonsin kommer tillbaka.
Det är nu livet tillbaka börjar. Med våren och sommaren ska styrkan och kraften och gläjden komma till mig igen. Jag lever med tacksamhet och ödmjukhet inför livet som jag har fått. Jag måste lära mig att hantera oron som förmodligen alltid kommer att finnas, jag vet att det finns ett helvete och hur det är att leva i en mardröm och jag vill aldrig mer vara där.

Fina rosor kom maken hem med :)

Systrarna mina skickade en vacker orkidé :)

 

Till min familj: Ni har funnits vid min sida hela tiden, ni betyder allt för mig och utan er hade jag inte klarat detta. Egentligen är det bara ni som har sett hur sjuk jag har varit. Jag förstår att det har varit oerhört svårt och jobbigt stundtals. Jag har inte funnits där för er som vanligt och det är jag så ledsen för. Kanske har vi kommit varandra ännu närmre och insett hur mycket vi betyder för varandra. Utan er är jag ingen. Älskar er massor!

 

Till  mina föräldrar och systrar: Era samtal, besök och ständiga närvaro har hjälpt mig så mycket, mer än ni kan ana. För er kan jag inte dölja när jag har mått dåligt men ni har stått stadiga och tagit emot mig. Älskar er!

 

Till alla nära vänner: Att ni har stannat kvar och funnits här för mig, fantastiskt och underbart. Samtal, sms, mejl, besök och träffar under hela tiden. Ni är underbara, bättre vänner än ni finns inte på denna jord. Lav U!

 

Till alla andra som har brytt sig om: Vi som inte känner varandra så bra men där ni har funnits i alla fall. Vilka underbara mejl och brev ni har skickat, tack för att ni funnits här för mig. Underbart!

 

Till alla som läser denna blogg: Tack för era kommentarer med bl.a hejarop!!!

20 312 sidhänvisningar har ni hjälpt till med :)

 

Till de få av er som känner mig och inte har vågat höra av er men som läser bloggen: Jag förstår att det kan vara jobbigt att möta en sjuk människa och man blir osäker på hur man ska vara, vad man ska säga och att den som är sjuk ska vara annorlunda. Ett tag var jag ledsen men numera är det ok. Jag slösar inte bort värdefull tid på att fundera på varför ni har gjort som ni har gjort. Det är dåtid, jag lever i nutid och jag hoppas att även ni kan göra så.

 

Jag vill avsluta detta inlägg med några rader som min son skrev i ett av sina skolarbeten där han bl.a skrev ett kapitel som heter "Min mamma"

"Min mamma är en otroligt stark kvinna som aldrig ger upp. Hon har gått igenom allt möjligt. Cancern har varit den svåraste utmaningen, men hon klarade av det. Mamma, det som är speciellt med dig är att du är just du, en unik människa som finns i min närhet och jag är oerhört tacksam över det. Jag älskar dig!"

 

 

 



 



 

Antibiotika..igen...

Har tagit det lugnt idag och bara börjat sortera lite i vårt lilla förråd i källaren. Jag hade tid hos läkaren 13.35 och sen strålning 13.55.
Jag mötte samma läkare som hjälpte mig när jag fick infektionen i picclinen och det kändes bra, han hade liksom lite koll på mig :) Tröttheten jag känner är normal, de flesta känner det så och egentligen beror det inte på själva strålningen utan på omständigheterna kring att man ska dit varje dag mm. Rodnaden på bröstet och svullnaden såg fin och "normal" ut tyckte han men det röda i armhålan gillade han inte...jag är ganska öm precis vid ärret och bak på ryggen/skuldran och han tror att det är en infektion så det blev en kur antibiotika igen, av samma sort som han skrev ut förra gången. det är enormt stora tabletter som jag ska ta 3ggr/dag 1-2 timmar före och efter jag äter. Hm, kräver lite planering av måltider och tablettintag för att få ihop det och så ska jag ta tempen varje morgon och kväll så jag inte får feber...Hoppas att det räcker nu, att detta är det sista, nu vill jag ju satsa på att bli stark igen. Den tänkta träningsstarten nästa vecka måste jag skjuta på, att träna med en infektion i kroppen är inte att tänka på.
Jag frågade om den ct-röntgen de gjorde för 5 veckor sen och han sa att han visserligen inte är röntgenläkare men om de ser något som inte ska vara där eller ser konstigt ut så tar de kontakt med röntgen. Mina bilder såg alldeles normala ut och mina lungor som han också lyssnade på lät bra :)

Annars har vädret varit fantastiskt underbart idag. Jag cyklade faktiskt till sjukhuset i bara en tunn kofta, och ja det går så mycket bättre att cykla nu, inga pensionärer som kör om längre.

Sjukskriven på heltid

Strålning nr. 23...armhålan är röd som ett stoppljus och rodnaden drar sig långsamt in mot bröstet där jag har full känsel auwtjsch ont.
Efter strålningen promenerade jag upp till Onkologen för att få mitt implantat i magen, tänk att det är 4 veckor sen sist!
Hos sköterskan fick jag ett underbart besked, läkaren har sjukskrivit mig på heltid t.om den 31/7. Lång tid för återhämtning och lugn med familjen, 3 månader där jag knappt behöver besöka sjukhuset, jag har få sjukhustider att passa, att bara vara fri ska bli härligt. Slippa oroa mig för hur jag ska klara av att ta mig till jobb, slippa koncentrera mig, slippa fokusera och prestera. Tid för att bli "JAG" igen.
Sköterskan är jättegullig och tar sig tid att höra hur det är. Hon berättade att sjuksgymnasten kan ge akupunktur mot värmevallningar om jag upplever dem som jobbiga och vill jag ha fler peruker skriver hon gärna en remiss :) Härligt att bara bli serverad!

I eftermiddag cyklade jag och Lillsessan till mina föräldrars koloni. Vi hade ett par trevliga timmar i solen:)

En "vanlig" trötthet

Jag har varit så trött, har inte ens orkat sätta på datorn, har kollat mejl mm i mobilen. Strålningen är krävande, kvävande, tröttande...men nu är det bara tre gånger kvar :) Jag är fortfarande illröd i armhålan men det har inte blivit värre och enligt sköterskan "ser det fint ut"...bara att fortsätta smörja.

Våren har tagit fart på allvar, tulpanerna blommar, lillsessan åker inlines, son och yngsta dottern leker kurragömme i trädgården, sonen klättrade i ett träd (där satt han jämt som liten), maken klipper gräset och rensar lite ogräs i rabatten, äldsta dottern pluggar på terassen, grannarna börjar grilla och jag sorterar...ja ni vet kläder som blivit för små, omoderna eller inte varit använda på mycket länge, 7 kassar gick till insamlingen :) och 2 kassar till kusinerna. Jag sorterar även leksaker som lillsessan inte leker med längre och böcker som inte läses mer, tuschpennor som inte fungerar och allehanda teckningar som aldrig blev färdiga. Allt sånt där som jag egentligen gör med jämna mellanrum är inte gjort de senaste 7 månaderna men nu börjar det bli ordning igen:)
Jag mår bra av att sysselsätta mig, det blir inte lika många stunder att tänka och fundera på då. Och tröttheten jag känner är en "vanlig" trötthet, en frisk trötthet och en stor skillnad mot den cytostatikatrötthet som jag har känt de senaste månaderna.

Lillsessan på första inlinesturen

Vårklippning

Tulpaner i trädgården

Strålningsbränd

Har ni varit för länge i solen någon gång? Blivit sådär ilsket röd då det bränt till varje gång man nuddat vid?
Strålningen har ibland samma effekt som solen :( Kan man säga att man är strålningsbränd då, alltså istället för solbränd?
Min högra armåla är rödare än rödast och svider ajsombaraden...Jag hoppas att jag kan få hjälp med det imorgon när jag ska strålas. Ja, egentligen undviker man solen om man bränt sig men med strålning är det bara att köra vidare, 1 strålning imorgon och 2 på fredag sen är det vila och omplåstring över helgen. De röda utslagen på bröstet har i alla fall inte blivit fler och de kliar mindre.

Vad skönt det har varit med en ledig dag såhär mitt i veckan. Ja, jag är ju egentligen ledig varje dag men att inte ha några tider att passa är underbart. Sova och inte gå upp förrän man vill, njuta av en lång frukost, köra och handla en ny grill :) och mat inför helgens 2 besök tillsammans med maken. Ta det lugnt, leka ute i solen, äldsta dottern satt under trädet och pluggade, lillsessan tvättade av lekstugan. Kom vår, kom värme, kom sol jag har längtat efter dig!
Sonen har använt sin lediga dag till att möblera om i sitt rum. Han var så energisk att han passade på att städa samtidigt, det behövdes ska jag säga :) Han verkar nöjd med möbleringen och behöver nu ett litet bord framför soffan och ev en matta.

Tabletterna jag äter för att stoppa östrogenproduktionen är pyttesmå, hur kan en sån liten tablett ge någon biverkning överhuvudtaget? Jag tar den på kvällen så jag sover förhoppningsvis bort det mesta men de här värmevallningarna är inte så sköna. Jag vaknar ungefär 4 ggr/natt för att jag är så varm = av med täcket sen fryser jag. Det kommer några vallningar på dagen oxå men de går över på någon minut, tur är det eftersom jag inte gärna "klär av mig" på ICA...men jag lovar att så mycket som går plockas av fort som bara den. Jag får väl se hur det blir, det sägs att det stabiliseras efter ett par månader. Och hellre vallningar än cancer...