onsdag 31 december 2014

Gott slut på året!

En tillbakablick
Vi avslutade 2013 och började 2014 i USA, i Fort Lauderdale med en massa härliga upplevelser tillsammans. En alldeles fantastisk start på ett år som skulle visa sig ge oss fler utmaningar än vi ville.

                 
På väg ut för att äta Nyårsafton 2013, här i närheten låg restaurangen och vi var nere                         och tittade på havet som blåste friska vågor. All trafik var avstängd pga firandet.

Familjen
Lillsessan fyllde 9 år, stora tjejen :) Hon började träna Kung Fu och har numera orange bälte. Detta är året som har varit kompisarnas år, hon leker hela tiden både hemma hos oss och hemma hos kompisar. Lillsessan har även vågat sova över hos kusinen och hos kompisen Julia. Hon vågar ta för sig mer, pratar och står för vad hon vill. Hon är rolig att prata och diskutera med och underbar att vara tillsammans med. En riktig glädjespridare
Sonen har fyllt 17 år och årets höjdare för honom var nog besöket på Roskildefestivalen. Han fortsätter på gymnasiet och under hösten har vi varit på en del konserter där han har spelat och sjungit. Han har också börjat jobba som simlärare och verkar tycka att det är roligt. På 17-åringars vis duger mamma fortfarande bra men kompisarna är ofta, men inte alltid, snäppet bättre. Han gillar att argumentera och får mig ofta att tänka efter ordentligt.
Äldsta dottern har fyllt 20 år och har börjat plugga biomedicin i Lund. Hon fortsätter jobba på sitt gamla jobb när hon har tid. Hon har klarat sitt körkort och det är så härligt. Hon är otroligt ambitiös och sitter jämt med näsan i böckerna. Vuxenlivet börjar så smått för henne och jag känner oxå att det går att släppa taget, det trodde jag inte för några år sen men hon är en mycket klok ung dam.
Maken har fyllt 50 och det firades med fest och en resa till Singapore under höstlovet. Han jobbar kvar på sitt gamla jobb, fixar med hus och trädgård, fotograferar en del och lyssnar mycket på musik.
Jag sa upp mig från mitt jobb, sen 25 år och trivs alldeles utmärkt som "egen" trots att jag inte blir rik i pengar så blir jag rik i att må bra och det är så värdefullt.
Håret har växt ut, det är långt och lockigt, så långt så jag kan sätta upp det i en hästsvans, är nöjd med den frisyren som jag har just nu, axellångt, lite lockigt.
Ögonbryn och fransar har nästan växt ut, inte lika mörka och inte överallt men de finns där och en ögonbrynspenna kan göra underverk.
Huden är normal igen, lite mer hårväxt i ansiktet men inget som någon uppmärksammar
Jag gör allt det vanliga som man gör när man är frisk och det är underbart. Jag blir fortare trött i huvudet och i kroppen där lederna är stela, jag har fortfarande svårt att lära mig och komma ihåg nya saker eller läsa en bok. Har svårt att hitta glädjen i att läsa men jag kämpar mig igenom den ena efter den andra boken och hoppas att läslusten kommer åter, knappt två böcker har det blivit under hösten, det var ungefär min veckoranson innan jag blev sjuk.
Tankarna på återfall och spridning är numera en del av min vardag och de finns liksom där i bakhuvudet, det går inte en enda dag utan att jag tänker på cancer men det är inte lika ofta längre och tankarna är inte lika intensiva som förut. När jag var som längst nere i skiten hade jag svårt att tro att jag skulle komma hit, att det skulle finnas dagar då cancer bara nuddades vid av mina tankar, men jag är här nu.
Medicineringen är en del av vardagen med 1 antiöstrogentablett varje dag, 1 tablett mot benskörheten varje vecka och 1 spruta/månad för att jag ska vara i klimakteriet. Några vallningar/dag, lite stela leder och en och annan ledinflammation är ett billigt pris för att dra ner återfallsrisken några procent.

Fritid
Vi började som sagt i USA, en härlig resa tillsammans. Sen har jag och Lillsessan varit i Gävle på äventyr med Kinakusinerna, Sonen varit i Roskilde, Jag, maken och Lillsessan varit på Legoland med syster och familj och senast var vi i Singapore tillsammans. Övrig fritid har gått åt till att träffa goa vänner, bada, åka skridskor, gå härliga promenader, äta glass, gå på museum, fira midsommar, födelsedagar och andra högtider, göra små utflykter till Smygehuk, Höganäs, Kullaberg, Österlen, Kalmar, Öland mm. Fånga tiden, ögonblicket och göra vad vi kan när vi vill, speciellt under sommaren kunde vi leva så med härlig värme och lång ledighet. Sen har vi ju fått en ny liten medlem i familjen, lilla Smulan och en lite större men ändå liten ny kusin:) Bröllop, dop och 40 årsfest hanns också med under sommaren.

                                         
                                    Österlen                                         Midsommar

       

Ovanligt träd med olika färger på blommorna, Singapore

                                                                 
                                                               50 åringen himself

Årets värsta
När jag läste min journal om att det fanns en metastasliknande förändring på mitt bäcken....jag kan inte beskriva känslan som kom men den var förfärlig, att sen tvingas vänta så många månader på att
Årets bästa skulle komma via överläkaren på Onkologen som sa att förändringen med största sannolikhet inte är en metastas. Jag dog och jag föddes de där två dagarna. Så kändes det. Att få livet tillbaka, underbart.

Om det finns någon mening? Nej, jag hittar fortfarande inte någon mening med att få cancer. Någon har sagt att med lite distans hittar jag säkert att något bra har kommit ur denna resan. Kanske är det för kort tid sen jag blev sjuk, kanske hittar jag aldrig den där distansen, avståndet till cancern kanske aldrig blir något avstånd, den finns alltid nära. Jag menar inte att det varit meningslösa år när jag varit sjuk, det har funnits mycket glädje också, men att det skulle finnas någon mening med att få cancer, den kan jag inte hitta och vet ni, jag letar inte ens, för det finns ingen mening med detta, bara ilska, sorg, förtvivlan och död.
Av hänsyn till nära och kära går det inte att lasta all ångest på dem och en stor hjälp de senaste åren har varit min FB grupp, där vi alla har drabbats av samma ovälkomna gäst i varierande storlekar och farligheter. Många har dött i vår fb grupp de senaste 2 åren men det har trots all sjukdom funnits glädje i gruppen och den allra största har nog varit de 3 bebisar som har fötts under 2014. De har trotsat cellgifter och fötts friska och goa, ett hopp om framtiden. Nu har jag valt att sluta följa gruppen, det innebär att jag fortfarande är med men inga inlägg syns i mitt nyhetsflöde. Jag är så otroligt tacksam mot Therese som startade gruppen, den har verkligen varit ovärderlig på min resa och alla medlemmar som stöttar varandra, alla frågor är tillåtna, underbart.

Min önskan inför 2015 är för oss alla att vi ska få vara friska och att de som är sjuka ska bli friska....Fånga dagen, tiden är så dyrbar och alldeles för fort kan våra liv förändras. Ta vara på varandra, sluta älta gammalt groll, lägg bakom er det ni inte vill ha med er, njut av varje morgon ni får vakna, tänk efter en sekund eller två innan ni säger något, kanske kan de sekunderna omvärdera det ni säger. Kram på er alla!

4 kommentarer:

  1. Håller med, det är svårt att se någon egentlig mening med att drabbas av cancer. Kanske meningen är att man stannar upp och omvärderar vad som är viktigt i livet? Och så har man ju mött en del nya, trevliga bekantskaper, både i livet och i cyberspace. :-) Hoppas vi kan få tillfälle att träffas över en fika i det nya året!
    Kram och gott nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nya goda vänner är roligt :) Vi måste se till att få tid för en fika en dag! Kram

      Radera
  2. i det här sammanhanget finns bara en enda viktig sak och det är att min fina underbara syster lever❤️Att jag kan ringa och att du svarar, alla våra diskussioner och roliga träffar. Att du finns! Jag älskar dig! Tänker på dig varje dag....kram

    SvaraRadera