tisdag 12 februari 2013

Trött

Trött på att ha ont,
Trött på att inte orka,
Trött på att kroppen tar så mycket stryk,
Trött på att vara ledsen.
Trött på att vara rädd,
Trött på denna skitsjukdom,

SÅ nu är det slut på gnället...nu ska jag ta mig till affären och alldeles normalt gå och köpa semlor...

söndag 10 februari 2013

Gott Nytt År!

Nu lämnar vi Drakens år och går in i Ormens år och igår var vi på Kinarestaurang och firade tillsammans med 2 andra familjer som fick sina döttrar samtidigt som vi fick Lillesessan för lite mer än 7 år sen. Jag är så glad att jag orkade följa med :) Jag var trött men mådde trots det ganska bra.
Jag har smakförändringar men maten smakade bra i alla fall, apelsinjuicen var inte god :(

Svårt att beskriva hur smaken förändrats men det känns som om det ligger en hinna av bomull som hindrar smakerna. Popcornen smakar inte salt, apelsin bara lite svagt av ja jag vet inte riktigt, filen smakar inget alls mer än vått, ost bara kletigt osv. Godast idag har varit gurkan :) och isglass och vanlig is...kanske en bra diet tills smaken kommer tillbaka.

Idag har värken börjat komma i lederna, först i vrister och knä och nu lite senare idag i höfter, axlar, handleder och nacke. Det lär väl bli mer de närmsta dagarna men än så länge är det så mycket bätre än att må illa.

Jag var med på simningen i förmiddags och sen tog orken slut, jag har legat på soffan resten av dagen och tittat på tv och sovit, så får det vara ibland.
Ikväll har sonen ansökt till gymnasiet...ska bli spännande att se hur det går med audition i v 12 för att komma in på musikprogrammet han valt.

Jag har börjat ta de immunförhöjande sprutorna idag och trots att jag vet att det kommer att göra djävulskt ont i slutet på veckan så tar jag dem gärna för att jag ska kunna ha bra värden och leva så normalt det går utan att riskera farliga infektioner. 

torsdag 7 februari 2013

1/3 kvar

Allt har gått bra idag :)
Taxotere eller taxen som cellgiftet oxå kallas, sattes igång och jag hade en egen privatsköterska som "vaktade" mig den första halvtimmen. Blodtrycksmätning 1 gång i början och 1 gång i slutet, allt var normalt, lite hög puls men det beror på alla kortisontabletter. Sköterskan gick inte ens ut ur rummet utan satt på en pall alldeles bredvid sängen redo att rycka in om det skulle hända något, kändes bra. Nu hände ingenting, jag blev lite andfådd efteråt men jag känner mig nästan som vanligt. Många tappar smaken direkt efter behandlingen men jag har min kvar än så länge och njuter så länge den får vara kvar. De flesta får värk den tredje dagen och jag tänker ta värktaletter före den sätter in, ett tips som jag fått av någon av mina Bröstcancervänner på FB, bättre att förekomma än förekommas och vanliga värktabletter är ju inget farligt (i normal dos under kort användningstid såklart).
Fick reda på att mina neutrofila värden, som i friska fall är ca 7 och mina sjuka har legat på 0.3, efter de 8 immunförsvarshöjande sprutorna var uppe i 26!!!!!! upps, inte konstigt att jag hade ont och alldeles perfekt är att mina vita blodkroppar äntligen lyckats bekämpa den otäcka hostan som jag haft de senaste 5 veckorna, t.om förkylningen som varit konstant sen i december känns bättre. Hoppas nästa kur med sprutorna kan friska till även förkylningen.

Min käre make har idag haft VAF = vård av fru :) Han har varit med på de flesta behandlingarna och läkarbesöken och har lite rutin på vilken service som hans fru behöver. Saft/vatten och tidningar under behandlingen och sen fixar han middagen och allt annat som hans trötta fru inte orkar med. Jag nöjer mig med de roliga måstena som att ex läsa läxan med lillsessan och läsa godnattsagan:)

Nu har jag bara 1/3 kvar av cytostatikabehandlingarna, de ni e alldeles underbart!!!!! och jag hinner få strålbehandlingen i Malmö, den flyttas till Lund strax efter att jag är klar i mitten av maj :)

onsdag 6 februari 2013

48 tabletter på 2 dygn...

Imorgon är det dags för fjärde behandlingen men med ett nytt cellgift: Taxotere.
Eftersom det är vanligt med allergiska reaktioner övervakas man noga under tiden man får cytostatikan. Känns lite läskigt att fler än 1 av 10 råkar ut för det men samtidigt: ska man nu få en allergisk reaktion någon gång är väl ett sjukhus där personalen är beredd med mediciner det bästa stället...
Väl preparerad med cortisontabletter är jag också, ska äta 48 st på 2 dygn...har hittills ätit 24 och känner mig lite speedad.
Andra biverkningar som är vanliga är att man tappar smaken och värk i kroppen, sen har vi de där vanliga med håravfall, tappar naglar, illamående, diareér, ja och några till som jag inte ens orkar bry mig om än så länge. Jag har förberett med isglass, allehanda olika smaker på läkerol och halstabletter, munskölj mm så får vi se vad som behövs.

Idag var jag och tog nya blodprover. Två rör skulle de ha (blodkroppar, levervärden) Sköterskan letade ett tag i armvecket men tyckte det var svårt så jag undrade om det inte gick att ta i finget. Det blöder ju på ganska snabbt eftersom jag tar blodförtunnande sprutor och det gick jätterbra :) Jisses vad det rann, och sen stänkte jag ner både golv och hennes vita byxor...inga problem att få två rör blod inte. Nu kommer INGEN att få sticka i min sönderstuckna arm fler gånger, nu är det fingret som gäller!!!

Sen kom chefen med lunch :) Vi hade trevligt och åt och pratade i ett par timmar. Hon hade med sig blommor från mina kollegor och sig själv. Prins städ var här och städade, då blir det extra fint med nya blommor på bord och fönsterkarm.

När jag hämtade lillsessan på fritids kom hon och en kompis och sa att kompisen ville sova över, helst inatt. Det stoppade jag, ingen övernattning när det är skola dagen efter! Men kanske lite senare i vår. När kompisens mamma kom och hämtade berättade de att de ville sova över. Samtalet som följer:
Kompisen: Jag vill sova över!
Lillsessan: Ja, fast det går inte nu för min mamma ska till sjukhuset imorgon.
Kompisen: Varför?
Lillsessan: Hon ska få medicin och sen är hon så trött att hon bara sover på soffan och mår illa och äter upp all isglassen och sen får vi göra allt till henne.
Kompisen: Ja, då är det nog bäst att vi väntar, kanske till lördag....
Där grep jag in och sa, vi kan ta det till våren och tills dess kan ni ju leka många gånger hemma hos oss. Det tyckte tjejerna var ett bra förslag :)
En normal vardag för min lilla dotter....

För en stund sen ringde min farbror, han har själv gått genom en cancerbehandling för ett par år sen och är numera frisk och kanske den som allra bäst kan förstå hur det är. Tack för en trevlig pratstund!

Blommor från chef och kollegor.



måndag 4 februari 2013

Farlikårv

Denna veckan bestämmer lillsessan menyn:
Mån: farlikårv och makaroner
Tis: fiskpina och potatismos
Ons: köttbullar och spageti
Tors: pitzza
Fred: sykling och påmes
Lör: bakd potatis
Sön: takos
Visst är det underbart när de små börjar skriva själv

Hon stekte korvarna själv eftersom hon vill ha dem lite brända som hon gillar.
 
Idag har jag bara gjort vanliga normala saker, bytt lakan, plockat undan, suttit vid datorn och tillbringat eftermiddagen med fyra andra familjer med fika och lek. Ska snart hämta maken som kommer hem från Finland :)
Två dagar kvar innan giftet ska in i min kropp igen...

söndag 3 februari 2013

Indiskt mmm

Vi hade egentligen kvar 1 maträtt av Linas matkasse men det struntade vi faktiskt i och hämtade indiskt istället:) Supergott med chicken karai, butter chicken masala, naanbröd och papadam. Maken flög till Finland idag och då brukar vi trösta oss med indiskt. Visserligen fick vi indisk mat igår när käre systersonen hade kalas men det triggar bara igång smaklökarna. Min svåger lagar fantastiskt god mat:)
Söndag, och jag börjar oroa mig inför torsdagen. Det känns faktiskt skitjobbigt när jag mår bra och veta att jag snart mår skitdåligt igen. Blev mycket skit där men vad ska man säga???? Passar på att göra saker jag inte kommer att orka sen om en vecka. Samtidigt som jag vill vara aktiv nu när jag orkar har jag svårt att komma igång. Svårt att koncentrera mig och fokusera på vad som ska komma härnäst. Kanske bäst att strunta i alla måste och bör. Prins städ kommer på onsdag så då blir det i alla fall rent här hemma.
Äldsta dottern är hemma i hemmets lugna vår igen. Hon har haft ett par toppendagar i Stockholm och hennes mamma är nu återigen nöjd med att alla barnen är hemma:)
Inatt sover lillsessan i pappans säng, bredvid mig, det lugnar att höra hennes andetag i mörkret.

fredag 1 februari 2013

Det finns ett slut...

I brevlådan låg ett brev från Region Skåne.
De hälsar mig välkommen till Strålningsenheten den 28/3 kl 8.00 för information angående strålningen. Kl 8.30 samma dag ska jag göra en CT för att onkologen ska kunna se hur kroppen ser ut i olika skikt, eller faktiskt om det finns någon cancer kvar...
Den 4/4 får jag första strålningen av 25 så det finns ett slut runt den 8:e maj...Jag har fortfarande långt kvar med tre behandlingar med cellgiftet Taxotere men jag som tycker om att ha koll är glad över att veta att behandlingarna faktiskt är slut i maj, underbart och lite ofattbart att det faktiskt finns ett slutdatum, det blir enklare att räkna ner och samtidigt skrämmer det mig.
Så länge jag får medicinerna håller cancern sig borta men vad händer sen? Förhoppningen är att de små jävlarna håller sig borta för all framtid men man vet ju aldrig...
50 000 diagnostiseras varje år med cancer i Sverige - en var tionde minut, - var tredje person insjuknar någon gång i livet i cancer. Skrämmande siffror
Det behövs tid för återhämtning efter strålningen så arbetet får allt hålla sig borta tills efter sommaren. Jag ska försöka njuta av våren och sommaren och låta kroppen som tar så mycket stryk av behandlingarna läka ordentligt.

Igår åkte äldsta prinsessan till Stockholm med en klasskamrat för att vara med på en stor Kemi konferens där ca 250 studenter deltar. Jag saknar henne enormt men jag hoppas att hon har jätteroligt och hon kommer ju hem igen på lördagkväll, då ska jag krama henne hårt <3
Nu är det dags för lite fredagsmys och popcorn med lillsessan.