Den senaste tiden har det hänt en del tråkiga saker, ska inte gå in på dem här, men när jag är sådär arg och ledsen och besviken känner jag skuld över att jag känner sådär. Hur kan jag bara drista mig till att känna så? Jag som har det så bra, jag som är tacksam över att jag finns här, jag som har min familj nära mig.
Jag borde skaka av mig den där ilskan och istället fokusera på att njuta varje sekund, jag som hade tur och fick en andra chans. Jag tänker på alla som dött de senaste åren och känner skuld över min ilska och vill känna mig lycklig över livet hela tiden. Jag vill inte slösa bort en enda sekund och ändå gör jag det. Tacksamhetens skuld finns där. Mitt förnuft säger att jag visst får vara arg och ledsen och besviken men hela mitt inre säger STOPP, var lycklig och tacksam!!!!!!
...och tacksam är jag och glad också för den delen. I torsdags fick jag fira min pappa på hans 85 årsdag. Vi hade tårtkalas för honom och hans syskon. Härligt att höra syskonen gnabbas på syskonvis trots att de alla numera är kring 80.
Kära Karin, om vi skulle tvingas leva resten av våra liv utan att få lov att visa hela registret av känslor vi människor är utrustade med vore livet inte värt att leva. Alla har rätt att känna ilska, förtvivlan och frustration likväl som glädje. Varför skulle just vi överlevande cancerpatienter fråntas den rätten? Om jag inte fick lov att uttrycka mig och mina känslor, vare sig de är glada eller ledsna skulle jag inte vara jag längre. Det innebär ju inte att jag inte är lycklig och tacksam över att jag är i livet fortfarande. Som jag brukade säga till min son när han växte upp och hade tråkigt, "det är bra att ha tråkigt för då vet man när man har roligt." Samma sak med känslorna, hur ska man veta vad lycka är om man inte emellanåt känner sorg, ilska och besvikelse?
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kram
Else
Du har rätt Else! och jag vet ju att det är knasigt att tänka något annat och det är ingen som har sagt att jag alltid ska vara glad och lycklig men jag har nog en bit kvar innan jag känner helt fullt ut som du säger så klokt för hur ska man veta vad lycka är om man inte emellanåt känner sorg, ilska och besvikelse. Kram
Radera