På väg...

...till Stockholm. Klockan ringde 4.40 och efter knappt 4 timmars sömn var det dags att vakna. Härligt att det är ljust ute, solen sken och promenaden till bussen var skön. Tåget till Stockholm är väl inte världens roligaste men eftersom jag inte mår illa längre (tack vare illamående tuggummi) så kan jag leka med mobilen och t.om skriva några rader.
Idag står en utbildning för förskolans pedagoger på schemat. Vi måste själv fixa bord och stolar så vi får ett litet träningspass på köpet ☺
I helgen firade vi äntligen Lillsessan med Kung Fu kalas, det blev mycket lyckat 🎂
Årets badpremiär är oxå avklarad då Lillsessan dök i från bryggan på "Ribban", själv passade jag på att bada fötterna, det blir liksom inte mer än så när det är 12 grader i vattnet.

När jag sitter såhär på tåget passar jag ofta på att lyssna på någon av radions sommar/vinterpratare. Idag har jag lyssnar på Kent Enehage, rekomenderas absolut 👍

Sötaste tweenniesen 💕

Det byggdes sandslott på stranden!

När världen stannar

Värmen har äntligen kommit och vi har grillat två dagar i rad. Barnen leker och hoppar på studsmattan, är ute hela dagarna, går till affären och köper glass :) Härliga vår och snart är det sommar och semester vilket ska bli alldeles underbart.
För mig och min familj och många andra är det såhär men för en av mina väninnor som jag tycker så mycket om har världen stannat, hon fick ett tråkigt besked häromdagen och måste nu vänta ett par veckor innan hon får veta exakt vad det kommer att innebära för henne och hennes familj. Jag vet att hon är rädd och jag kan inte göra något åt det. Jag kommer så väl ihåg den där skräcken och känslan av overklighet, att välden runt omkring fortsatte medan jag stod still,  istället för att sova gott och vakna utsövd kan man inte sova fast man är tröttare än man någonsin varit förut och hela tiden bankar det där ordet i huvudet, man får inte vara ifred från skräcken en endaste sekund. Jag kommer ihåg den där bubblan som jag hamnade i där allt plötsligt kretsade kring mig och knutjäveln......
Åh, kära vän, jag hoppas så att det blir bättre besked snart. Kramar
                                                     

Tacksamhetens skuld

Den senaste tiden har det hänt en del tråkiga saker, ska inte gå in på dem här, men när jag är sådär arg och ledsen och besviken känner jag skuld över att jag känner sådär. Hur kan jag bara drista mig till att känna så? Jag som har det så bra, jag som är tacksam över att jag finns här, jag som har min familj nära mig.
Jag borde skaka av mig den där ilskan och istället fokusera på att njuta varje sekund, jag som hade tur och fick en andra chans. Jag tänker på alla som dött de senaste åren och känner skuld över min ilska och vill känna mig lycklig över livet hela tiden. Jag vill inte slösa bort en enda sekund och ändå gör jag det. Tacksamhetens skuld finns där. Mitt förnuft säger att jag visst får vara arg och ledsen och besviken men hela mitt inre säger STOPP, var lycklig och tacksam!!!!!!

...och tacksam är jag och glad också för den delen. I torsdags fick jag fira min pappa på hans 85 årsdag. Vi hade tårtkalas för honom och hans syskon. Härligt att höra syskonen gnabbas på syskonvis trots att de alla numera är kring 80.

Kalashelg

I fredags tittade solen fram och värmde på ordentligt. Lillsessan ordnade picknick och spelade lite basket och sonen med flickvän lagade enhjulingen och spelade badminton i trädgården. Det hela avslutades med ett rejält vattenkrig då sonen blev våtast, kan tro att flickorna gjorde allt för att samarbeta.

Igår ordnade äldsta dottern kalas, två månader efter sin födelsedag. Hon fixade det mesta på egen hand med lite stöttning av pojkvän och föräldrar:) Jättefint med mat, cheesecake och andra godsaker. Och idag firade vi farfar som fyllde 81 år i torsdags med ännu mer god mat.

På väg hem

4.45 ringde klockan imorse! Bussen gick 5.21 och tåget 6.11. Mot Stockholm!!!! 5 tiden är tidigt. Riktigt tidigt. Knappt några ute och det var gott om plats på bussen. Jag brukar bli åksjuk på x2000 och äter gärna en postafen så att färden liksom blir lite lagom smålullig. Att vara smålullig när man ska ha en föreläsning är dock inte så bra.....Kan lätt missuppfattas liksom. Man kan oxå prova med en öronpropp i höger öra, det fungerar, jag lovar. Men att en redan halvdöv dam i sina bästa år blir nästintill döv är inte heller nåt bra alternativ, speciellt inte om man får trevligt resesällskap som sitter till höger om en. Så idag provade jag något nytt: tuggummi mot åksjuka! 10 minuter skulle jag tugga. Smakade friskt av mint till en början och sen började munnen domna och det smakade vidrigt. Men det funkade 😀
Nåväl föreläsningen gick bra och vi hörde kanonsaluterna för den nyfödde prinsen, undrar om det inte blir en liten Bertil?
Färden hemåt går förfärligt långsamt och vi ska vara framme 23.47 och gissningsvis är jag i säng strax efter halv ett. En lång dag.
Förresten så har mina rabarber börjat titta fram.

                       

Tårna är beredda

Ok, nu känns det ordentligt att värmen kommer!
Nu åker strumporna av här hemma så ofta det går och tånaglarna har nu fått sin första färg detta året, det blev LILA, ursnyggt och härligt uppfriskande med lite färg. Utan nagellack är det inte de snyggaste tårna att visa upp. Naglarna har inte hämtat sig från de skador de fick vid cytostatikan trots att det nu är tre år sedan. De är lite bruna/gulfärgade så den lila färgen gör sig absolut bättre i sandalerna (som dock får vänta ett tag till).

Jag och Lillsessan har varit på utvecklingssamtal och det är bara positivt som jag får höra där. Hon klarar sig bra i alla ämnen och har börjat både prata och ta för sig mer på lektionerna, kul att höra. Hon verkar trivas bättre i skolan och är mer trygg nu än i höstas. Hon cyklar med kompisarna nästan varje dag och klarar av att komma hem själv och att jag kommer en liten stund senare. Ofta går hon hem till någon kompis eller så är det kompisar hos oss. Detta gör att jag ibland faktiskt kan jobba de timmar jag vill eller bör göra dvs ca 6 timmar/dag. Det som kändes oändligt långt borta i höstas då jag cyklade både till skolan med henne och hämtade henne varje dag är idag verklighet. Hon är så duktig min lilla prinsessa :)

Idag var det kalas för yngsta lillkusinen som fyllt 2 år i veckan, liten börjar bli stor <3 Hon drog genast av sig kläderna för att sätta på sig Pippiklänningen som vi köpt i present. Visst är den väl fin!

                             

Härliga helg!

Kalas för svärmor som fyllde 82! God mat och tårta som vanligt.
Sen har vi plockat undan påsken, lekt, läst, slappat, lagat mat, spelat spel och slappat och så har maken övningskört med sonen :)
Kommande vecka är jag solo, maken är i Rumänien till onsdag och sen hemma över natten åker sen till Göteborg torsdag morgon, hemma igen fredag kväll, puh. Tänker att vi sjunker ner i varsin soffhörna fredag kväll och pustar ut men först ska vi ta oss an veckans utmaningar.

Inte så lätt att backa ut från uppfarten med stor bil på smal gata, efter ett par försök så gick det bra :)