Fredag 23/10 - lördag 24/10

Som ni redan har förstått så har det inte fungerat att skriva på bloggen från Kina, inte heller facebook fungerar, google eller internet för den delen...Jag kommer att lägga in inlägg från alla dagarna här så att ni lite såhär i efterhand kan följa vår resa.

Det började strula på Kastrup med att vi inte fick några boardingkort från Arlanda till Beijing och sen vidare till Zhangjaijie. På Arlanda visste de inte var vi skulle få våra boardingkort och vi fick två val: 1, chansa på att vi kunde få vid gaten en timme innan planet skulle gå eller 2, gå ut till incheckningen och liksom börja om......inget alternativ kändes helt bra men vi valde till slut att gå ut. Incheckningsdisken fungerade inte men som tur är fick vi hjälp utan att stå i kö. Vi fick våra boardingkort. Superstressade kom vi äntligen på plats tillsammans med de 22 andra kinakusinerna med familjer. Resan till Beijing gick bra, vi kunde sova några timmar. Det stod en buss som väntade på att ta oss till kinesiska muren och vi skulle äta en god lunch innan vi skulle flyga vidare på kvällen. Kö kö kö och kö igen. Bussturen som vanligtvis tar 1 timme tog nu 3 timmar! Vilket stessmoment. Lördag och fint väder innebär också att Pekingborna gärna beger sig till muren. Gissa om det var köer....10 minuter hann vi vara på muren. För oss var det tredje gången men för många av tjejerna var det första gången, så synd :'( Dessutom hade vi inte tid med lunch så det blev salta kex och chips för det var det vi hann köpa. Tack och lov tog det bara lite mer än 1 timme tillbaka till flygplatsen och vi hann köpa KFC!!!!! Flyget till Zhangjaijie tog ca 2 1/2 timme. En liten flygplats så väskorna kom snabbt, dvs alla utom våra!Ingen pratade engelska och vi försökte visa och förklara, till slut släppte de in vår guide så att vi fick hjälp. Väskorna fanns kvar i Beijing och kommer med nästa flyg, söndag kväll. TUR att jag packade hälften av Lillsessans klder och en del av mina i handbagaget. Vi klarar oss ett par dagar innan vi behöver handla och jag hoppas innerligt att vi får tillbaka våra väskor. Av erfarenhet kan jag säga att många säger det de tror att du vill höra, sen behöver det inte vara sant. 

Resan tillbaka

För 10 år sedan var vi så nervösa och förväntansfulla. Resan till vår dotter som väntade i Kina skulle äntligen bli av.
Och nu står vi här igen :)
Resväskorna är packade, pass och biljetter ligger klara, lite saker till som ska ner i necessärerna efter tandborstningen imorgon sen är vi färdiga. Laddade inför Resan tillbaka...Lillsessan är helt uppskruvad, imorgon ska hon få träffa sina älskade kinakusiner igen och vara tillsammans i 2 veckor i Kina, ett stort äventyr väntar på oss alla.
Vi har sagt hejdå till sonen ikväll som ger sig ut på ett eget litet äventyr tillsammans med flickvännen och några kompisar imorgon. Äldsta dotterns pojkvän flyttar in i huset med henne, känns bra att huset är bebott när vi är borta. Hon ska köra oss till stationen imorgon och sen tar vi tåget till Kastrup. Där ska vi träffa ännu en Skånefamilj för att gemensamt flyga till Arlanda där de andra familjerna väntar. Vi landar i Beijing lördagmorgon, kinesisk tid. Efter en utflykt till kinesiska muren flyger vi vidare till Zhangjaijie. Här ska vi bo: Garden-phoenix-hotel
En märklig känsla att det vi pratade om för 10 år sedan, att vi skulle göra en resa tillbaka allihop, faktiskt blir sann...underbart.

Födelsedagsfirande

Igår var det födelsedagsfirande av kär syster :) Jag och Lillsessan tog tåget och åkte upp på förmiddagen så vi kunde vara med på kusinens karateträning. Sen blev det många timmars lek och god mat. Alltid lika mysigt att träffa släkten!!!!!
Idag har maken och jag varit på föreläsning av Mary Juusela. Intressant och tankeväckande. Jag har lyssnat på henne flera gånger förut men denna gången handlade en del om återresor dvs resor tillbaka till landet där ett barn som senare blir adopterat är fött, till barnhemmet, fosterföräldrar och ev biologiska föräldrar. Vi åker på fredag så det är absolut högaktuellt för oss.
Jag och maken ska tillsammans med Lillsessan och 7 andra familjer (som fick barn från samma barnhem samtidigt som vi för 10 år sen) åka till Kina, till provinsen Hunan för att se vilka pusselbitar vi kan hitta från den tiden innan vi fick varandra. Det ska bli spännande, roligt, svårt, känslosamt, underbart, jobbigt, omvälvande och fantastiskt. Jag kommer att sakna de stora barnen något oerhört, de ska stanna hemma och passa huset och plugga. Det är svårt att vara ledig från universitetsstudier och sista året på gymnasiet och denna resan är ju ingen semesterresa. Mycket kommer att vara fokuserat på Lillsessan och den historia vi ska försöka ta reda på. Jag har som mest varit ifrån barnen i 5 dagar (när äldsta prinsessan åkte med skolan till Berlin och när sonen var på Roskildefestivalen) och jag känner redan att saknaden kommer att vara oerhört stor....mina älskade underbara ungar.

3 år sedan

För 3 år sedan förändrades mitt liv. En ovälkommen objuden gäst hade tagit plats i mitt bröst. Jag kommer ihåg hur rädd jag var, hur maktlös jag kände mig och hur äcklad jag var över knutjäveln som kunde döda mig.
Idag mår jag bra, bortsett från biverkningar från medicineringen som är hanterbara. Oron finns där såklart men den finns i bakgrunden. Under resan i cancervärlden har jag mött många kvinnor, en del av dem finns inte längre i livet. Jag är tacksam för varje dag jag vaknar och känner mig frisk, för varje stund tillsammans med min familj, för varje sekund som ger mig möjlighet att få finnas även imorgon.

Inte en droppe blod

Igår var jag hos distriktssköterskan för att få min Zoaldexspruta. Hon satte sprutan i magfläsket och visst känns det när hon sticker men inte så mycket, det behövdes inget plåster heller, inte en droppe blod kom det "det beror på hur man sticker nålen genom huden" sa Ylva och log :) Billigt var det oxå, inte en krona, på Onkologen kostar det 200 kr!!!! Jag var inte alls lika trött som jag brukar vara heller, tror absolut att det beror på miljön.

                                              Man kan väl säga att nålen är ganska grov....

En intensiv vecka

Mycket arbete, långa dagar, sena kvällar men roligt arbete....
En ögoninflammation
En tågförsening på 2 timmar
En make i Israel
En födelsedag
Ett nytt intresse
Som för att liksom sammanfatta den gångna veckan....

När jag slutade på mitt jobb som jag hade haft sen 1989!!!! så fick jag ett presentkort på Live it. Det fanns en massa olika förslag och efter lite krångel lyckades jag både bestämma mig och boka: Silversmide... Jag, som inte är speciellt pysslig, kreativ eller tålmodig hade alltså bokat en 5 timmars silversmideskurs! Efter alla behandlingar, efter cancern bestämde jag mig för att våga prova på och utmana mig, inom rimliga gränser förstås. Så "Hej silversmide"! Vi var 6 kvinnor och så silversmeden Annmarie. Hon visade hur man kan börja med silvertråden, hur man använde de olika tängerna mm. Jag började prova i koppartråd och det var bra, det är lite mjukare än silver så det var inte så svårt att forma tråden. Efter att jag hade gjort lite modeller så var det dags för silvertråden. Det gick förvånansvärt bra :) Att löda ihop trådarna var däremot svårt och där behövde jag hjälp på alla de fyra små hjärtan som jag gjorde, sen var det dags att kyla ner silvret och sen skulle det ligga i en speciell vätska, tvättas, borstas rent, torkas, filas, slipas, putsas och putsas igen innan det var klart. Sen gjorde jag ett hänge i form av en blomma med fem kronblad och det gjorde jag alldeles själv, silversmeden herself sa att det var bra idéer och vackra smycken, ska kanske ta patent på mina idéer.
Jag är helt såld på detta!! det var så oerhört roligt och stimulerande, avstressande och liksom mitt i prick för mig. Det finns helgkurser och andra kurser som jag garanterat kommer att gå.

Sista (?) varma helgen

Vilken kanondag vi fick igår :)
Solen lyste från en klarblå himmel och barnen sprang barfota och lekte på den vackra Sollekparken, en av Malmös många temalekparker. Vi hade picknicklunch, så härligt att kunna ha det i oktober, och vi satt och pratade och njöt i många timmar.

Inatt förlorade hon kampen

R.I.P Eva-Lena, 

du har kämpat och trots att det blev svårare och svårare 

lyckades du få mig att dra på smilbanden med dina kommentarer. 

Denna är till dig.