Fasiken vad det slår, mitt hjärta, när jag går in genom dörrarna till mammografin. Jag behöver inte vänta alls utan blir inkallad direkt, skönt.
Hon frågar om allt känns bra, jag säger att nej, jag är mer öm än vanligt, det gör ont och jag är orolig. Hon möter mig lugnt och säger att ömhet är vanligt hos bröstopererade och att den kan öka och minska, smärtan när jag rör min arm är förmodligen muskler (eller brist på muskler). Hon gör en notering till läkaren som ska gå genom mina bilder.
I mitt huvud är det återfall, eller en ny cancer och skelettmetastaser. Jag är säker på att något är fel, det känns så, jag har redan passerat den iskalla känslan av att nu är det fan dags igen, jag har lugnat mig och gör en plan för de kommande månaderna och tänker, återigen, att det var fasiken så dumt att börja pensionsspara.....
Hon avslutar fem minuters besöket med: Du är välkommen tillbaka om 1 år igen! Gode Gud, låt det vara så. Minst 10 dagars väntan. Bara du som haft cancer vet vad den väntan betyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar