Radioaktiv

Lämnade Lillsessan till frukost idag och var på plats på Nuklearmedicin kl 8....en sköterska hämtade mig och berättade vad som skulle hända. Hon har ett skyddsförkläde och handskar och är mycket försiktig när hon hanterar det radioaktiva ämnet som finns i en spruta som är inklädd i stål...det ämnet ska hon spruta in i min ven och sen ska det sprida sig i skelettet så att läkaren ska kunna se om det finns metastaser eller andra förändringar i min rygg. Det känns inget. Resterna slängs i en hink märkt med "radioaktivt avfall". Jag "får ledigt" ett par timmar och när jag promenerar mot bilen funderar jag på om det inte skulle vara lite roligt om man liksom blev lite självlysande.
När jag kommer tillbaka får jag lägga mig i en stor röntgenapparat, den sänks ner så att den nästan nuddar vid mitt ansikte, 20 minuter ska det ta och jag ska ligga alldeles stilla. Sköterskan kommer och säger att hon sa ta fler bilder, nu enbart på ryggen där jag har ont. "Inte för att hon har sett något konstigt utan för att jag har ont där och läkaren har skrivit så på remissen" Hon säger det för att lugna mig men effekten blir den motsatta. Faaan hon har sett något! 15 minuter tar det, sen ytterligare några minuter när maskinen körs över kroppen ännu en gång. Svar om 1 vecka. Väntan, väntan, väntan...

Såhär ser den ut, apparaten. 

(bild lånad från Region Skånes hemsida)