I början efter beskedet och flera månader efteråt kunde jag inte vara lycklig, de där vanliga sakerna som gjort mig lycklig förut innebar mycket ångest eftersom jag kände att jag skulle kunna dö och aldrig mer få uppleva de stunderna. Lite knäppt kanske eftersom jag borde njuta ännu mer om jag inte skulle få vara med längre.
När operationen var över och när jag fick reda på behandlingsplanen och att det faktiskt gick att behandla, vilket inte är självklart, så började jag våga hoppas att detta skulle gå bra. Insikterna, kunskaperna och förståelsen har ökat allt eftersom jag har läst och pratat med läkare, sjuksköterskor och andra drabbade. Jag känner att livet sakta återvänder, att jag kan planera mer än ett par veckor framåt, att glädjen, skrattet blir mer "på riktigt" att jag faktiskt är lycklig många stunder. Och långsamt lär jag mig att leva med cancern eller kanske rättare sagt hotet om att knutjäveln kan komma tillbaka.
Var rädda om varandra, livet ändras så snabbt...
|
Kan bara skriva att ditt riktiga skratt kommer oftare, din röst låter lite mer glad och att du och jag kan prata om framtiden gör att jag tror att din känsla, att känna lycka kommer...med hjälp av din familj som älskar dig och alla andra som sänder en massa kraft och kärlek, styrka och tankar och självklart din egen kämparglöd och livsglädje! Du kommer att känna lycka igen. Kram
SvaraRaderaJajamän, jag känner redan lycka, jag är lycklig och stunderna blir fler och fler :)
RaderaKram